Under de senaste åren har det funnits ett antal framträdande trender i det danska samhället som har gjort upp med vår annars relativa kapitalism. Det finns ett uppror mot det kränkande konsumentförbundet – kanske till stor del för att vi fruktar att bli som USA. Vi ser därför en hel del initiativ och trender som går i exakt motsatt riktning. Men jag tycker att allt behöver tas med en nypa salt.

Så låt oss titta på minimalism. Det har blivit modernt att vara minimalistisk, och det betyder att många danskar har börjat tömma garderoberna på saker de inte behöver. Det är en intressant utveckling, tycker du inte? Förr i tiden var det en lyx att kunna ha råd med en hel del kläder, och vi var glad över att ha en ekonomi som var stark nog att vi inte var tvungna att springa runt i samma kläder varje dag. Men med minimalismens framsteg handlar det inte längre om att ha ett stort urval, utan om att ha “tillräckligt”. Det är inget fel med det, och jag tror säkert det är en hälsosam och positiv riktning att ta saker i. Problemet är att jag ser många människor som missförstår konceptet och går till onödiga extremiteter. Jag vet lite av skulden för att det har blivit “modernt” att vara minimalistiskt nu: det tenderar att skapa en konkurrenskraftig atmosfär kring begreppet människor som vill vara de “bästa” minimalistiska. Det går mycket mot grundfilosofin, men låt det vara. Det är inget fel att äga något som vi kanske inte riktigt behöver, men som vi bara uppskattar att ha. Hela idén om minimalism är att kunna se på allt vi äger och ha en förnuftig förklaring till varför vi har det föremålet i våra liv. Så länge som någonting ger oss glädje och vi uppskattar det aktivt, är det något vi borde behålla i våra liv! Det är alla likgiltiga saker som inte längre ger oss glädje utan bara ansvar och rodnad som vi borde förkasta. De saker som vi inte längre äger, men som slutade äga oss. Detta gäller även när vi måste köpa nya saker. Om du tror att en Peugot kommer att ge mer glädje i ditt liv, kom och jämför Peugeot-priser! Människor borde inte skämmas för att uppskatta materiella saker: minimalism handlar om att komma in i kärnan i vad vi värdesätter och sedan förkasta resten.